En trött Lellelörda...
Idag har det hunnit med att bli "Lellelörda" igen! Det betyder väl i sig inte nåt särskilt, förutom att det nu bara är två dagar kvar att jobba innan den riktiga helgen brakar loss med buller och bång. Anna åker upp och hälsar på sin mamma under helgen och Märta, hon åker med av bara farten. Kvar här hemma blir alltså bara jag och jag funderar redan på vad jag ska ta mig för då... Kanske blir det till att göra ett höstbesök ute på kollo, men som vanligt hänger det på hur vädret behagar bli. Visst hade det varit en smula mysigt att sova över därute då, men som sagt...
Idag har det varit ännu en dag i "kaosets tecken" på jobbet. Men som vanligt brukar det ju oftast finnas nåt gott bland allt det andra och just idag bestod det goda i att jag slutade redan klockan 14.00. Ropen skalla: Mer fritid åt folket! Man är ordentligt tom i skallen (läs: dödstrött!) när man kommer hem därifrån, det vill jag lova! Till lunch var det Kollaps, eller rättare sagt kollapssås, med små antydningar till kött i. Inget fel på smaken, men särskilt mycket att tugga på var det verkligen inte... Ett par "snabba rastpolisingripanden" har jag hunnit med idag också, men fram på eftermiddagen hade alla kombatanter (Nej! Det är inte samma sak som bambatanter) lugnat ner sig ett par hekto och ett visst lugn infann sig. I alla fall mellan varven.
Om tio dagar fyller Hanna år igen. Ska hon hålla på och fylla år så här ofta, kommer hon snart att vara äldre än jag. Som vanligt tycker jag mig skymta ett visst mått av "kalasfobi", så nåt fika lär hon inte bjuda på i år. I alla fall om man får tro vad hon sade sist jag pratade med henne om denna sak. Lite trist kan tyckas, men valet är hennes och ingen annans. "Vad är det förresten som säger att ett kalas behöver bli kul? Ett fyrfaldigt Hurra via sms kanske både blir roligare och mer personligt, vad vet väl jag? Vad jag däremot med största sannolikhet vet, det är att det är väldigt svårt att skicka eventuella presenter via sms! Det funkar nog inte ens om man har en iPhone som bästa kompis.
Anna har sin kvällskurs nu ikväll. Specialpedagogiska Verktyg, heter den, visst låter det kul... Om inte regnet har hunnit börja strila ned runt klockan 20.00, så tar jag och Märta oss en promenad dit bort för "personlig hämtning". Visst är vi väl otroligt romantiska? Förhoppningsvis så blir det också Märtas sista promenad denna onsdag. Det vore nämligen riktigt skönt att komma i säng skapligt tidigt idag, trött som attan som man redan nu känner sig!
Gårdagens kanalsökning efter TV 10 behövde inte ens göras igår. Den låg redan där så snyggt och väntade, på kanalplats nr. 10. Detta innebar att man i lugn och ro kunde se Sverige mosa San Marino med hela 6-0 i kvalet till fotbolls-EM. Ingen hade väl trott nåt annat än att Sverige skulle vinna och med tanke på hur dåliga "Sanmarinoneserna" var, så var frågan bara hur mycket di Gulblå skulle vinna med. Att det "bara" slutade med tennissiffrorna 6-0 berodde nog mest på att Sverige spelade stora delar av matchen med en man mindre, detta på grund av en klumpigt genomförd kapning av en bortaspelare vid ställningen 3-0.
Dagens låt:
Dagens Tankeblomma: Normalt är den svenska sommaren något kallare och kortare än normalt...
Dagens finito: Sköt om er, så hörs vi snart igen!
Idag har det varit ännu en dag i "kaosets tecken" på jobbet. Men som vanligt brukar det ju oftast finnas nåt gott bland allt det andra och just idag bestod det goda i att jag slutade redan klockan 14.00. Ropen skalla: Mer fritid åt folket! Man är ordentligt tom i skallen (läs: dödstrött!) när man kommer hem därifrån, det vill jag lova! Till lunch var det Kollaps, eller rättare sagt kollapssås, med små antydningar till kött i. Inget fel på smaken, men särskilt mycket att tugga på var det verkligen inte... Ett par "snabba rastpolisingripanden" har jag hunnit med idag också, men fram på eftermiddagen hade alla kombatanter (Nej! Det är inte samma sak som bambatanter) lugnat ner sig ett par hekto och ett visst lugn infann sig. I alla fall mellan varven.
Om tio dagar fyller Hanna år igen. Ska hon hålla på och fylla år så här ofta, kommer hon snart att vara äldre än jag. Som vanligt tycker jag mig skymta ett visst mått av "kalasfobi", så nåt fika lär hon inte bjuda på i år. I alla fall om man får tro vad hon sade sist jag pratade med henne om denna sak. Lite trist kan tyckas, men valet är hennes och ingen annans. "Vad är det förresten som säger att ett kalas behöver bli kul? Ett fyrfaldigt Hurra via sms kanske både blir roligare och mer personligt, vad vet väl jag? Vad jag däremot med största sannolikhet vet, det är att det är väldigt svårt att skicka eventuella presenter via sms! Det funkar nog inte ens om man har en iPhone som bästa kompis.
Anna har sin kvällskurs nu ikväll. Specialpedagogiska Verktyg, heter den, visst låter det kul... Om inte regnet har hunnit börja strila ned runt klockan 20.00, så tar jag och Märta oss en promenad dit bort för "personlig hämtning". Visst är vi väl otroligt romantiska? Förhoppningsvis så blir det också Märtas sista promenad denna onsdag. Det vore nämligen riktigt skönt att komma i säng skapligt tidigt idag, trött som attan som man redan nu känner sig!
Gårdagens kanalsökning efter TV 10 behövde inte ens göras igår. Den låg redan där så snyggt och väntade, på kanalplats nr. 10. Detta innebar att man i lugn och ro kunde se Sverige mosa San Marino med hela 6-0 i kvalet till fotbolls-EM. Ingen hade väl trott nåt annat än att Sverige skulle vinna och med tanke på hur dåliga "Sanmarinoneserna" var, så var frågan bara hur mycket di Gulblå skulle vinna med. Att det "bara" slutade med tennissiffrorna 6-0 berodde nog mest på att Sverige spelade stora delar av matchen med en man mindre, detta på grund av en klumpigt genomförd kapning av en bortaspelare vid ställningen 3-0.
Dagens låt:
Dagens Tankeblomma: Normalt är den svenska sommaren något kallare och kortare än normalt...
Dagens finito: Sköt om er, så hörs vi snart igen!
Kommentarer
Postat av: Hanna
Kalas nej men du och A kan få komma över på fika veckan efter. Jag kan baka muffins. Är nämligen bortrest över födelsedagshelgen så det blir värre då. Jag känner någon som också lider av kalasfobi men du fick visst present ändå, i stugan, i somras. :)
Postat av: Anna
Att mötas av en på bristningsgränsen glad hund och en ganska glad sambo-husse efter en lång dag på jobbet är perfekt! Man blir liksom lite glad igen.
Trackback