Höstdepression...
...är kanske att ta i att kalla mitt sinnelag just nu, men visst är det så urbota gõõrtrist som nåt kan bli att dagarna nu bara blir kortare och kortare medan mörkret tar motsatt väg och bara breder ut sig mer och mer utan några som helst hänsyn till oss värme och ljusälskande människor. Ett snabbt överslag säger mig att vi nu i runda slängar har ungefär sju (7!) månader kvar innan i alla fall jag kan börja njuta av årstiderna igen... Om jag har sagt det förut, så tål det att repeteras: Man bor på fel ställe, i fel land!
Efter några dagar fria från mitt vanliga arbete är jag sedan igår på plats igen. Jag har fortfarande svårt att ta in att pappa inte finns här hos oss mer! Var dag när jag besöker min mycket ledsna mamma går det liksom bara inte att hålla ögonen ifrån allt det där som är pappas där hemma hos dem. Jag hoppas verkligen att han har det bra där uppe i sin himmel! Under en kort period på forntiden, när jag var tonåring alltså, funderade jag en del på allt som rör både livet och döden. Jag trodde/önskade/ville att när någon dör, så betyder det samtidigt att den personen just i samma sekund återföds i någon liten precis nyfödds skepnad. Reinkarnation, med andra ord. Det är inte utan att vägen tillbaks till dessa tankar är bra mycket kortare nu igen, efter att pappa gått bort...
Jag har tagit mod till mig och sökt ett nytt jobb. Ja, igen! Hoppas få höra av Lyrfågelskolan redan i nästa vecka. Om de nu överhuvudtaget är intresserade av mina tjänster, vill säga. Jag har ännu inte nåt kött på benen vad gäller tjänstens innehåll, men det lär jag ju få om jag har en liten gnutta tur. Jag hoppas också att jag får "alla svar" innan jag i så fall skriver på några papper... Inom skolvärlden (också?) är det lätt att inte på några fullständiga arbetsbeskrivningar , man får istället upptäcka att "de visst glömt att berätta hela sanningen om jobbet"...
Dagens uttågsvisa:
Ni vet väl att en sällanskriven blogg är bättre än en helt oskriven dito...
Efter några dagar fria från mitt vanliga arbete är jag sedan igår på plats igen. Jag har fortfarande svårt att ta in att pappa inte finns här hos oss mer! Var dag när jag besöker min mycket ledsna mamma går det liksom bara inte att hålla ögonen ifrån allt det där som är pappas där hemma hos dem. Jag hoppas verkligen att han har det bra där uppe i sin himmel! Under en kort period på forntiden, när jag var tonåring alltså, funderade jag en del på allt som rör både livet och döden. Jag trodde/önskade/ville att när någon dör, så betyder det samtidigt att den personen just i samma sekund återföds i någon liten precis nyfödds skepnad. Reinkarnation, med andra ord. Det är inte utan att vägen tillbaks till dessa tankar är bra mycket kortare nu igen, efter att pappa gått bort...
Jag har tagit mod till mig och sökt ett nytt jobb. Ja, igen! Hoppas få höra av Lyrfågelskolan redan i nästa vecka. Om de nu överhuvudtaget är intresserade av mina tjänster, vill säga. Jag har ännu inte nåt kött på benen vad gäller tjänstens innehåll, men det lär jag ju få om jag har en liten gnutta tur. Jag hoppas också att jag får "alla svar" innan jag i så fall skriver på några papper... Inom skolvärlden (också?) är det lätt att inte på några fullständiga arbetsbeskrivningar , man får istället upptäcka att "de visst glömt att berätta hela sanningen om jobbet"...
Dagens uttågsvisa:
Ni vet väl att en sällanskriven blogg är bättre än en helt oskriven dito...
Kommentarer
Postat av: Anna
Fast det är ju lite mysigt också att krypa ner under filten med ett tänt ljus och elda i braskaminen i stugan. Nu skavi ju inte dit denna helg, men man får mysa i stan då. Och vara ledig!
Trackback
