Lasses blå blogg om allt och inget.

Det finns ju ett gammalt talessätt som säger just: "tiden läker alla sår"... Innan min pappa hastigt insjuknade för några dagar sedan, hade jag nog aldrig ägnat en enda tanke på om det talessättet är sant eller inte. Nu, när jag vet att min pappa är mycket svårt sjuk och inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att lämna oss, har jag både ägnat det 1 och 1000 tankar och dessutom bestämt mig för om det är sant, eller inte. Det är INTE sant, det vet jag redan nu! Att framöver inte få ha pappa här i närheten, som han har varit i hela mitt liv, känns bara SÅ fel! Allt kommer att ändras, all sorg som bara måste få komma ut, både från min mamma och oss andra...

Till helgen åker Anna upp och tar hand om sin mamma ett par dagar. Min pappa får komma hem från sjukhuset imorgon, så för mig kommer helgen att vikas åt att hjälpa dem, så gott jag kan. Vad som kommer att stå på hjälpschemat har jag ingen aning om just nu, men det kommer säkert att fyllas på, allteftersom...

Som tur är kommer jag att ha Märta hemma under helgen! Att en hund kan vara en sån god vän, det trodde jag nästan bara var en skröna! Idag har jag ett par andra saker att greja med också. Jag ska till exempel väcka "nån ekonom" på Sahlgrenska. Hans enda sysselsättning tycks vara att vänta på pensionen, allt enligt personalen jag ibland träffar där. SU är nämligen skyldig mig en "massa pengar" och har så varit ända sedan ett halvt år tillbaks... Den trötte ekonomen, (borde) ha som uppgift att betala pengar som mina, men han verkar inte ha nån lust med det, verkar det som... När jag ringer dit ner ska jag be om nämnda ekonoms namn och när jag väl fått tag på det tänker jag starta "telefonbombning" av honom per omedelbums, om ni förstår vad jag menar?

Imorgon är det meningen att jag ska ta mig till min vårdcentral för att av min doktor få reda på vad röntgenbilderna som för ett par veckor sedan togs av min svankrygg, visar. Om saker och ting är någorlunda som de ska, så börjar jag jobba igen kommande måndag. Ska bli spännande att "se om eleverna kommer ihåg mig och om jag kommer ihåg dem"... Jag hann ju bara jobba där 8 dagar innan "herr Uschias" slog till med full kraft mot min rygg.

Nu ska jag börja förbereda mig för en sväng bort till mamma. Känner jag henne rätt, så har hon inte sovit så mycket i natt. Heller... När jag, efter ett par timmar lämnar henne för att halta hem hit för att fixa middagsmat, så kommer "min rygg att behöva sova middag". Igen... Men först ska jag ringa min pappa för att höra hur han har det en dag som denna...

Dagens låt:

Dagens klokord: Ju mer sand som har runnit genom livets timglas, desto klarare ser vi igenom det...

Dagens avslut: Ha det, vi råkas väl igen framöver...