Ta da da ta da, taraj, taraj...

Morsning på er!
Har just kommit hem från ett givande besök hos di gamle! Vad det var som gjorde besöket så givande? Jo, först och främst var det väl givande i största allmänhet att få prata med sina båda gamla föräldrar en stund i lugn och ro. Att sedan pappa gjorde ven riktigt dålig affär, som i slutänden gynnade mig, gjorde ju inte saken sämre!

Vad han gjorde för dålig affär? Jo, i det chokladtörstande tillstånd han uppenbarligen just då befann sig i, gick han med på att byta till sig en futtig chokladkaka och en burk karameller i utbyte mot en hel låda purfärska (?) glassbåtar som han på sina gamla ben snabbt traskade ut på gatan där Alla Barns Stora Vän, Hemglassbilen något uppfordrande stod och brölade fram sin sanslöst tjatiga melodi: Ta da da ta da, ta da ta da, taraj, taraj taraj... Nån där ute i Sveriges avlånga land som har missat den? Jaså, inte det. Men! Goda glassbåtar har de i alla fall! Jag vet, för jag hann inte mer än innanför dörren här hemma innan glasskartongen med milt (?) övervåld snabbt bröts sönder och samman, allt för att jag och mina smaklökar skulle få sin vilja fram. Mmmmmmmmm...

Idag har vi alltså haft en säljsugen mäklare (och hennes något mindre säljsugna praoelev) på besök. Hon tittade runt och efter en stund så meddelade hon vad hon hade värderat vår lägenhet till. En sak visade sig då både tydligt och med en gång! Nämligen att det inte finns några bankkonton någonstans i världen som har samma ränta som vår lägenhet har gett oss... Snyggt jobbat lilla lägenheten, fortsätt så!

Resten av denna torsdagskväll kommer vi att tillbringa på Årsmöte... Vår bostadsrättsförening har nämligen kallat in oss under fanorna just ikväll. Om det kan man tycka vad man vill. Och det gör jag. Men tyst... Men en viss risk finns alltså att jag missar min "TV3-kväll" bara för detta mötes skull. Torsdagar brukar annars vara vikna åt just TV3. En kanal som man också kan tycka en massa om. Och det gör jag. Oftast inte. (Tycker om alltså). Nåt mer B-betonat i kanalväg är väl svårt att hitta om sanningen ska fram. I alla fall om man undantar "mina normala torsdagsprogram" Lyxfällan och inredarna Simon och Thomas. Jag vet inte varför, men nånting säger mig just i denna sekund att somliga av denna bloggs kära läsare inte på något sätt håller med mig. Nä, jag tycker mig nästan redan höra deras taktfasta ramsor ute på gatan med mottot: "Gert Fylking for President"... Åt "Mr. Äntligen", klädd i sin rosa träningsoverall kommer jag själv bara att säga Äntligen, en gång! Och det är när han har blivit uppsagd på sovande fot från allt vad TV heter! Så elak är jag. Idag...

Dagens låt:

Ha nu en riktigt skön och samtidigt befriande fri kväll från möten av alla de slag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0