Spareribs. Till sen lunch...
...Väldigt sen lunch till och med! Klockan var sju nu ikväll när jag åt dagens första varma mål mat. Skollunchen såg föga kul ut idag så jag valde helt enkelt att hoppa över den. Men å andra sidan så tog jag mig en promenad på min lunchrast som började direkt efter att ungarna hade ätit upp. Vart promenaden förde min för dagen något ledbrutna kropp? Jo, som av en slump bar det iväg över kanske inte stock och sten, men väl över snö, is och ännu mer is... Efter en kort stunds halkande fram och tillbaks utan att slinka ner i diket så var jag framme vid promenadens huvudattraktion! Konsum på Hjortmossen... Väl inne gjorde jag ett "fynd". Tre stora kexchoklad för "snudd-på-gratis-priset" 18 kronor. De två första dräpte jag i mig direkt ute i solskenet utanför affärens dörr. Den tredje har jag faktiskt lyckats spara, tro det eller ej!
Ovanstående brist på intag av riktig varm mat rättades alltså till för några minuter sedan! Vad det blev? Jo, Anna hade som den vänliga själ hon är köpt ett gäng grillade spareribs tidigare idag och de lade sig som varm bomull runt min uthungrade lilla magsäck. Dagens hälsoprofil är kanske inte den mest imponerande jag har åstadkommit under hela min karriär som ätare, men, men... Att Märta också hemskt gärna hade velat vara med och smaka visade hon med all önskad tydlighet! Det finns inga ögon som kan se så bedjande ut (Nä, inte ens Hannas två dagar före CSN-pengarna kommer:-) när det vankas "nam-nam". Och inga ögon som kan se så bedrövade ut när det väl gått upp för henne att hon inte skulle få vara med och dela på godsakerna. Idag heller... Snacka om hundliv.
Idag har det också hunnits med att vara på husvisning nere i Skoftebyn. Det var med en konstig känsla jag klev innanför dörren till huset som varit mitt hem under mina första tjugo levnadsår. En massa nostalgi blev det när man gick där och tänkte på allt man gjort där! Somliga tapeter var faktiskt fortfarande från "gamla goda tider", jag kände igen dem när jag såg dem. (Fast förstås, det vore ju klart svårt att kunna känna igen dem om man inte har sett dem, eller hur...)
Dagens låt:
Heja Skõfta õfta, är tre bevingade ord och Skoftebyns stenhårda svar på ex. "För Sverige i tiden", God save the queen, eller annat småflummigt trams...
Over and out.
Ovanstående brist på intag av riktig varm mat rättades alltså till för några minuter sedan! Vad det blev? Jo, Anna hade som den vänliga själ hon är köpt ett gäng grillade spareribs tidigare idag och de lade sig som varm bomull runt min uthungrade lilla magsäck. Dagens hälsoprofil är kanske inte den mest imponerande jag har åstadkommit under hela min karriär som ätare, men, men... Att Märta också hemskt gärna hade velat vara med och smaka visade hon med all önskad tydlighet! Det finns inga ögon som kan se så bedjande ut (Nä, inte ens Hannas två dagar före CSN-pengarna kommer:-) när det vankas "nam-nam". Och inga ögon som kan se så bedrövade ut när det väl gått upp för henne att hon inte skulle få vara med och dela på godsakerna. Idag heller... Snacka om hundliv.
Idag har det också hunnits med att vara på husvisning nere i Skoftebyn. Det var med en konstig känsla jag klev innanför dörren till huset som varit mitt hem under mina första tjugo levnadsår. En massa nostalgi blev det när man gick där och tänkte på allt man gjort där! Somliga tapeter var faktiskt fortfarande från "gamla goda tider", jag kände igen dem när jag såg dem. (Fast förstås, det vore ju klart svårt att kunna känna igen dem om man inte har sett dem, eller hur...)
Dagens låt:
Heja Skõfta õfta, är tre bevingade ord och Skoftebyns stenhårda svar på ex. "För Sverige i tiden", God save the queen, eller annat småflummigt trams...
Over and out.
Kommentarer
Postat av: Hanna
För de läsare som inte vet sanningshalten bakom ditt uttalande om mina bedjande ögon skulle jag bara vilja fråga hur ofta jag kommer till dig och ber om pengar när CSN-lånet är slut? Helt ärligt. Hur ofta?
Postat av: Anna
På somrarna kanske ögonen dyker upp när sommarjobb saknas...
Skoftebyn är trevligt, och jag skulle verkligen kunna tänka mig att bo där, men det är dessvärre för långt bort. Det är några år till pensionen då det ska cyklas till jobb och annat i ur och skur. Men annars så...
Postat av: Hanna
Okej, förra sommaren ska inte upprepas.
Trackback
