Lasses blå blogg om allt och inget.

Med lite (o)tur är jag just med och lyssnar på när ett nytt världsrekord sätts. Vad det är för spännande jag lyssnar på? Jo, det är inget mindre än (o) ljudet av när Anna hickar. Så där lagom hysteriskt som bara hon kan göra... Inte tysta och försynta små hickningar utan mer av sorten "raggarhick". Hon har hållit på i runda slängar 20 minuter nu, utan att lyckas sluta, trots diverse småknep jag tagit till för att få lugn och ro i stadens centrum... Om hennes hicka inte snart ger med sig funderar jag på att cykla ut för en natt till på lugna Charlie Bay. Tur att vi inte är gifta på riktigt, då hade jag varit ordentligt rökt, eftersom termen "i nöd och lust" då hade trätt in och gjort mig både hålögd och lomhörd för resten av livet...

Idag har vi alltså vaknat ute på Charlie Bay, eller i kollostugan, som en del mindre nogräknade människor (?) väljer att kalla den. Alla tre sov riktigt gott och både Märta och Anna hann med en morgonpromenad innan jag slog upp mina klarblå, för att möta en, så dags, mycket mulen dag. Molnen packade sig snabbt iväg som tur var, och längre fram på dagen, när det var "öppen trädgård" med fika, korv och bröd, lotterier och loppmarknad sken solen som aldrig förr! Tro det eller ej, men både jag och Anna vann på våra 5-kronors lotter! Vi som normalt sett aldrig (med tung betoning på hela ordet ALDRIG) vinner när vi köper lotter, slog alltså till med varsin heavy vinst! Jag vann en dalablå smörask i trä. Mönstrad. Undrar just hur jag har klarat mig utan en sån ända fram till nu? Anna vann en vit löpare. Inte en sån där svettig, hjulbent löpare från nån klubb i Sverige, utan en löpare man ska ha på bordet. Osvettig och nystruken! Att man dessutom ska vara väldigt noga med att inte fläcka ned den med kaffe eller annat, har jag redan fått lära mig...

Nu ikväll har vi hunnit med ett besök hos pappa. Mamma var med och var ganska nöjd med det när vi lämnade av henne på sin hemmaplan, nån timma senare. Då pappa höll på att smälla av, av TV-abstinens, inget annat, lovade vi honom att köpa en digitalbox till TV:n vi också lovade att både leverera och installera till honom i morgon eftermiddag. Vad gör man inte för "gamle Svempa"?

Igår kväll när vi var ute på kvällspromenad med Märta, mötte vi två färgade killar som satt på en bänk på bryggan, mittemot gästhamnen. Att dessa båda killar var minst sagt packade, är absolut ingen överdrift! Den ena av dem vinglade fram mot oss i allmänhet, och mot Märta i synnerhet för att få klappa henne lite. Men, då Märta är en blyg ung hunddam, så backade hon snabbt undan och tog rygg på oss. Den packade killen tänkte då till och fick ur sig dagens dummaste kommentar, utan att antagligen veta om det själv! Han sa: "Va? Gillar den inte osch, det är bara för att vi är schvarta, va"... Hur bemöter man nåt sådant? Att Märta själv är schvart tänkte han nog inte på... Vi intygade både vänligt och bestämt att det inte alls var därför Märta backat och efter en del funderande trodde han oss och vinglade tillbaks till sin polare som då antagligen redan hade somnat (?) på bryggbänken...

Dagens Låt:

Dagens Tankeblomma: Systembolagets produkter är alltid bäst före dagen efter...

Dagens avslut: Schåv gott på er alla schvarta, hvita, guhla, bruhna och röhda. Och ni andra också!...