Nu ska här ätas Rosenmulle...!
Ja, i alla fall i sommar. Kanske. Om jag törs. Då är den nog i grillat skick verkar det som.
Vad det är? För att ta det hela från början så var vi inne på Resia nyss och beställde en resa till Dubrovnic i Kroatien. Jag började söka lite om landet när vi kom hem igen och fann då att en av deras kulinariska finesser var just grillad Rosenmulle... Att det är en fisk visste ni förstås redan?
När vi ändå håller på att tugga fisk så kanske det blir till att beställa in en Sanktpersfisk också, hur nu en sån smakar. För att inte tala om hur den nu ser ut? Död. Med stirrande, förebrående ögon... Djurens Vänner! Förlåt!
Till detta tar vi i vilket fall som helst en flaska Karlovacko, eller två. För ljust inhemskt öl som serveras iskallt kan ju inte smaka fel, inte ens i Kroatien, eller vad tror ni?
Även om det nu lär vara nyttigt med fisk så ska man aldrig överdriva saker och ting... Nästa mål får nog bli en inhemsk rätt till. Buzara lär den heta och består av havskräftor som tillagas i en sås av tomat, lök och örtkryddor. Låter inte otäckt som en gammal Gudrun jag känner brukar säga.
Ska bli gott att komma bort en stund i sommar igen, nu till ett land som vi aldrig har tänkt på att åka till förut.
Känns en smula trist att bara vara borta en vecka, men vi har en del som måste skötas på hemmaplan också. Som gräsklippning, tömning av båtar, rensning av rabatter och byggande av en "dansbaneveranda" ute i stugan t.ex. Så en vecka får det bli.
Denna dag - ett liv är ett uttryck som jag tror jag att jag redan i ett tidigare inlägg har knyckt från Melker i Saltkråkan, men han är säkert inte ledsen för det, så här fick ni det igen. Gratis. I mitt fall står det för att mina elever hade "toppat formen" vad gäller att vara bedrövliga idag. Igen. Redan runt kl. 11.00 i förmiddags kände jag att jag helst bara ville gå hem och vara bland "vanligt folk, dvs. mig själv"... Somliga dagar är stökigare än andra stökiga dagar, det kan man lugnt konstatera...
Sitter här och lyssnar på gamla låtar med "farbror Uggla". Favoriter som fortfarande håller är Varning På Stan, Nugen och Centrumhets, för att nämna några. De påminner mig om att jag en gång faktiskt har varit ung och att jag och mina "farliga" ungdomspolare verkligen "kände oss hemma" i texten till Varning På Stan. Det var tider det! Tyckte man iaf. då. När eftertankens kranka blekhet nu hinner i fatt mig kommer jag (tyvärr) på att det visst är dryga30 år sedan livet lekte som mest och Club Coma regerade...
Om nån undrar hur jag kan sitta här och "långblogga" så beror det på att "chifen" Anna är ute och äter middag med psykologen... (Att Anna inte har fått bekymmer och därför träffar en psykolog, utan att "Psycho" ifråga är en kollega, kan jag ju berätta mer om i ett annat inlägg...
Do videnja i prema ponovno videnje kära bloggare! Eller som vi säger här: Adjö och på återseende!
Vad det är? För att ta det hela från början så var vi inne på Resia nyss och beställde en resa till Dubrovnic i Kroatien. Jag började söka lite om landet när vi kom hem igen och fann då att en av deras kulinariska finesser var just grillad Rosenmulle... Att det är en fisk visste ni förstås redan?
När vi ändå håller på att tugga fisk så kanske det blir till att beställa in en Sanktpersfisk också, hur nu en sån smakar. För att inte tala om hur den nu ser ut? Död. Med stirrande, förebrående ögon... Djurens Vänner! Förlåt!
Till detta tar vi i vilket fall som helst en flaska Karlovacko, eller två. För ljust inhemskt öl som serveras iskallt kan ju inte smaka fel, inte ens i Kroatien, eller vad tror ni?
Även om det nu lär vara nyttigt med fisk så ska man aldrig överdriva saker och ting... Nästa mål får nog bli en inhemsk rätt till. Buzara lär den heta och består av havskräftor som tillagas i en sås av tomat, lök och örtkryddor. Låter inte otäckt som en gammal Gudrun jag känner brukar säga.
Ska bli gott att komma bort en stund i sommar igen, nu till ett land som vi aldrig har tänkt på att åka till förut.
Känns en smula trist att bara vara borta en vecka, men vi har en del som måste skötas på hemmaplan också. Som gräsklippning, tömning av båtar, rensning av rabatter och byggande av en "dansbaneveranda" ute i stugan t.ex. Så en vecka får det bli.
Denna dag - ett liv är ett uttryck som jag tror jag att jag redan i ett tidigare inlägg har knyckt från Melker i Saltkråkan, men han är säkert inte ledsen för det, så här fick ni det igen. Gratis. I mitt fall står det för att mina elever hade "toppat formen" vad gäller att vara bedrövliga idag. Igen. Redan runt kl. 11.00 i förmiddags kände jag att jag helst bara ville gå hem och vara bland "vanligt folk, dvs. mig själv"... Somliga dagar är stökigare än andra stökiga dagar, det kan man lugnt konstatera...
Sitter här och lyssnar på gamla låtar med "farbror Uggla". Favoriter som fortfarande håller är Varning På Stan, Nugen och Centrumhets, för att nämna några. De påminner mig om att jag en gång faktiskt har varit ung och att jag och mina "farliga" ungdomspolare verkligen "kände oss hemma" i texten till Varning På Stan. Det var tider det! Tyckte man iaf. då. När eftertankens kranka blekhet nu hinner i fatt mig kommer jag (tyvärr) på att det visst är dryga30 år sedan livet lekte som mest och Club Coma regerade...
Om nån undrar hur jag kan sitta här och "långblogga" så beror det på att "chifen" Anna är ute och äter middag med psykologen... (Att Anna inte har fått bekymmer och därför träffar en psykolog, utan att "Psycho" ifråga är en kollega, kan jag ju berätta mer om i ett annat inlägg...
Do videnja i prema ponovno videnje kära bloggare! Eller som vi säger här: Adjö och på återseende!
Kommentarer
Postat av: Hanna
Kul att ha en vän som kallas Psycho... och en sambo som är Nugen... :S Det låter som ni för en spännande tillvaro i småstaden. :)
Trackback
