Skoskav. I baken...
På grund av att jag inte kom igång i morse med att röra på mig ordentligt, så hade jag bara gått 1.200 steg när vi kom hem till stan igen... Det enda raka var alltså att ensam och adrenalinstinn (?) ge sig ut på en snabbpromenad på runt milen. Detta innebar att jag, i sällskap av Anna och Märta, tog oss via Wilhelm Hansenplatsen och bort till kyrkan. Där var det dags att "göra sig av med ballasten" och öka tempot... Anna och Märta tog sig hemåt igen, medan jag fortsatte ner till slussarna och Gamle Dal. Där halkade jag upp till nedersta slussen och vidare upp förbi Slusscafeét och över till andra sidan vattnet. Sen blev det en sväng i Skoftebyn, bort till, och igenom, Innovatum och vidare Drottninggatan in mot stan. Efter Oscarsskolan svängde jag ner till Kungsgatan och följde den ner till Kungsportsviadukten. Då jag fortfarande inte var uppe i mina 13.400 steg, blev det till att gå över Järnvägsbron och in på Spikön igen. Väl inne på vår hemmagata, Storgatan, blev det ett par extravändor ner längs kanalen, tills jag med viss (dagens understatement!) tillfredsställelse noterade att jag äntligen var "hemma" igen! 9.99 kilometer och drygt 12.200 steg senare...
En kanonhelg har vi precis hunnit med ute i Stugan! Massor av sol, skapligt med vårvärme och smältande snörester i trädgården har gjort mig glad i hågen! Den sista och längsta vintermånaden lider mot sitt slut och ingen är gladare för det än jag! Igår, lördag, hann jag faktiskt med årets första timma i solstolen, där solen gassade som bäst. Gissa om det var skönt! det enda som inte var så bra med denna första soltimma, var att den tog slut så vansinnigt fort... Det kändes som att jag knappt hann få ner ändan i stolen innan det var dags att konstatera att det var dags att med surmulen min lomma inåt igen, muttrande "Mer Sol Åt Folket"!
När jag kom hem från min långpromenad tidigare idag upptäckte jag att jag hade fått "skoskav i baken"... Om inte rätt i baken, så i alla fall på platsen där bak och lår möts, om ni förstår var jag menar? Väl hemma fick jag försöka utreda vad det var som skavde så hiskeligt. Enligt en mig närstående källa såg det ut som om jag hade blivit biten av typ en blinning, eller så. Men då blinningar verkligen har den otäcka läggningen att med ilskna bett tala om för sitt offer att de varit där och tagit för sig, så tror jag inte på "blinningsteorin". Men vad jag istället tror på vad gäller detta spörsmål, vet jag faktiskt inte. Men ont som sa..n gjorde det i alla fall!
Dagens låt:
Dagens Klokord: För att kunna samla sina tankar fordras det att man har minst två...
Dagens slut: Ha en bra start på vecka nummer. 12, allesammans!
En kanonhelg har vi precis hunnit med ute i Stugan! Massor av sol, skapligt med vårvärme och smältande snörester i trädgården har gjort mig glad i hågen! Den sista och längsta vintermånaden lider mot sitt slut och ingen är gladare för det än jag! Igår, lördag, hann jag faktiskt med årets första timma i solstolen, där solen gassade som bäst. Gissa om det var skönt! det enda som inte var så bra med denna första soltimma, var att den tog slut så vansinnigt fort... Det kändes som att jag knappt hann få ner ändan i stolen innan det var dags att konstatera att det var dags att med surmulen min lomma inåt igen, muttrande "Mer Sol Åt Folket"!
När jag kom hem från min långpromenad tidigare idag upptäckte jag att jag hade fått "skoskav i baken"... Om inte rätt i baken, så i alla fall på platsen där bak och lår möts, om ni förstår var jag menar? Väl hemma fick jag försöka utreda vad det var som skavde så hiskeligt. Enligt en mig närstående källa såg det ut som om jag hade blivit biten av typ en blinning, eller så. Men då blinningar verkligen har den otäcka läggningen att med ilskna bett tala om för sitt offer att de varit där och tagit för sig, så tror jag inte på "blinningsteorin". Men vad jag istället tror på vad gäller detta spörsmål, vet jag faktiskt inte. Men ont som sa..n gjorde det i alla fall!
Dagens låt:
Dagens Klokord: För att kunna samla sina tankar fordras det att man har minst två...
Dagens slut: Ha en bra start på vecka nummer. 12, allesammans!
Kommentarer
Postat av: Anna
Som "ballast" upplever ju Märta och jag mycket mer - vi ser oss omkring och funderar över livet och lite annat när vi vinglar runt. Stressen över att "det bygger inte" la sig när du försvann i hosisonten...
Trackback
