Lasses blå blogg om allt och inget.

Jo, så är det faktiskt. Både igår, idag och säkert en hel klase dagar framöver kommer vi att hålla på att krossa kök... Allt det gamla ska tas ned, bäras ut och köras bort till tippen. Om två veckor kommer sedan vårt nya kök i massor av tunga kartonger som vi, tillsammans med kökschaffisen, ska "handbära" upp i lägenheten och vidare in i "gula salongen". Det blir säkert en munter historia...

Idag har det varit kallt som sa..n här. Men min skola har tydligen nån form av "det som inte dödar, det härdar-princip", vilket innebär att både barnen och vi ska vara utomhus både ofta och mycket trots iskalla fingrar och stelfrusna kinder. Av någon (o)utgrundlig orsak kom jag tidigare idag på mig med att konstatera att detta bara är kallvecka 1 av ungefär 25 hemska såna som ligger kvar där framför oss och bara väntar på att få sätta tänderna i våra blekfrusna kroppar...

Om ni ser en massa stavfel i detta inlägg, så beror det antagligen på att skrivbordslampan som normalt skänker ljus över mitt skrivande, nu blinkar som en hysterisk discolampa från det glada sjuttiotalet. Jag märker också att taklampan som verkar lysa så bra inte är mycket att hålla sig i när mörkret fallit, om man säger så. Shopping, shopping och åter shopping...

Jag har blivit nedkallad till tant professorn på Sahlgrenska i nästa vecka. Förutom alla vanliga undersökningar så ska jag passa på att forska lite... Nåja, forska är kanske att ta i en smula, men jag har i alla fall lovat att agera försöksdjur (läs: försöksperson) åt nån annan som forskar om neurologipsykologi. Jag kommer att bli djupintervjuad under ca. en och en halv timma om hur jag upplever att det var att bli opererad... Det blir till att tänka till så det knakar, för det var ju en "stund" sedan det hände mig och min hjärna.

Dagens låt:

Dagens avslutning: Adios amigos och alla ni andra också, vi hörs!

P.S. Strax väntar årets tråkigaste uppdrag: Vi ska nämligen kånka upp vinterhjulen från källaren och bära ut dem till bilen som förhoppningsvis då står parkerad i vårt kvarter och på vår Stora gata... Att sommarhjulen imorgon ska samma väg, fast tvärtom, gör inte varesig livet, ryggen eller kläderna gladare, det kan jag lova! D.S.