Asfaltskaos...
Denna dag - ett liv...
Ja så känns det i alla fall. Efter en dag på asfaltsbarrikaderna på min skola är man inte arg, inte ledsen och definitivt inte glad. Att se så många barn som inte kan/orkar/vill (välj själv) vara i grupp gör att man istället mest blir förundrad och betryckt å deras vägnar. En rast på den asfalterade yta som kallas skolgård gör att man verkligen inte kommer att vända sig till arkitekten som ritat den, om man själv, mot förmodan, skulle behöva en arkitekt någon dag! Barnens Räddningsplanka med stort R är den allmänna lekplats som ligger strax utanför (!) skolans område. Att det inte är nån direkt höjdare till lekplats gör tydligen inte nåt, den upplevs i alla fall som bra mycket både roligare och tystare än asfaltskaoset som råder uppe på skolgården. Tyvärr är en av skolans regler att man inte får vara på denna lekplats under rasterna...
Sån tur att jag imorgon ska på anställningsintervju till Lyrfågelskolan! Hur det än är där, så kan det förmodligen inte vara v....!? Den skolans utemiljö har väl knappast heller fått några högar med pris, men jag räknar kallt med att ungarna där är flera kilo lugnare. Tror jag. Kanske. Förhoppningsvis.
På grund av att jag har en hel del kvar att göra innan jag får gå och slagga, så får detta bli ett kort-kort inlägg.
Dagens låt:
Dagens slut: Ha det gott så hörs vi!
Ja så känns det i alla fall. Efter en dag på asfaltsbarrikaderna på min skola är man inte arg, inte ledsen och definitivt inte glad. Att se så många barn som inte kan/orkar/vill (välj själv) vara i grupp gör att man istället mest blir förundrad och betryckt å deras vägnar. En rast på den asfalterade yta som kallas skolgård gör att man verkligen inte kommer att vända sig till arkitekten som ritat den, om man själv, mot förmodan, skulle behöva en arkitekt någon dag! Barnens Räddningsplanka med stort R är den allmänna lekplats som ligger strax utanför (!) skolans område. Att det inte är nån direkt höjdare till lekplats gör tydligen inte nåt, den upplevs i alla fall som bra mycket både roligare och tystare än asfaltskaoset som råder uppe på skolgården. Tyvärr är en av skolans regler att man inte får vara på denna lekplats under rasterna...
Sån tur att jag imorgon ska på anställningsintervju till Lyrfågelskolan! Hur det än är där, så kan det förmodligen inte vara v....!? Den skolans utemiljö har väl knappast heller fått några högar med pris, men jag räknar kallt med att ungarna där är flera kilo lugnare. Tror jag. Kanske. Förhoppningsvis.
På grund av att jag har en hel del kvar att göra innan jag får gå och slagga, så får detta bli ett kort-kort inlägg.
Dagens låt:
Dagens slut: Ha det gott så hörs vi!
Kommentarer
Postat av: Hanna
Kommer osökt att tänka på Magnus Ugglas låt Asfaltsbarn. En mycket fin och talande låt som blivit lite av min signaturmelodi! :)
Postat av: Anna
Ibland är det precis som om vuxna som planerar eller bestämmer regler inte tror att även barn är människor. Ja, man blir smått förundrad och livet stannar av en stund när man tänker på denna miljö du beskriver.
Trackback
