Lasses blå blogg om allt och inget.

Ja, så känner jag det just nu! Varför det då undrar ni kanske? Bara för att det fattades tre brädor när sista golvet las in i sovrummet tidigare idag... Sedan dess har jag ringt som en tok bara för att få tag på nån golvfirma som snabbt och lätt kan sälja mig ett sista paket. Kanske låter det som ett lätt jobb, ett sånt jobb som högst tar en kvart att göra. Men tjenare, så var det verkligen inte! Det närmaste jag har kommit hittills är att XL Byggcenter här i stan kan få fram det på en vecka "ungefär"... Andra golvfirmor jag ringt har kört med allt från "mellan en till två veckor", "ni får betala frakten från Norge själva, det blir ett skitdyrt golv", till "eftersom vi beställer våra varor på måndagar och det idag är efter måndag, så kommer det inte förrän nästa fredag", det vill säga om nio dagar... Just nu undrar jag varför vi inte valde ett standardgolv, ett sånt som finns på lager. Alltid. I en affär väldigt nära dig.
Med tanke på hur det (inte) har gått för Siba att få fram en iPhone till mig på två och en halv vecka, trots att man lovade att den skulle komma på EN vecka, så är jag klart skeptisk till alla som kör med "xxxxxx ungefär", eller "nog en vecka", "cirka en vecka", eller liknande tidsflummeri! Inte undra på att jag är orolig över om våra beställda Tacoskivor (läs: överskåpsbelysning) verkligen kommer att dyka upp imorgon, på utsatt bdag...

Undantaget ovanstående surhetsframkallande händelse, så har dagen rullat på skapligt lugnt och stilla. Ungarna har jublat över snön som har kommit i massor och själv fick jag gå (läs: halka) mig fram till skolan i morse. Istället för 5 minuter på cykel, så blev det alltså 2o minuter till fots. "Blöta fots" ska jag be att få tillägga. Den enda som var glad för det var väl antagligen min cykel som fick stå kvar i sitt tysta och varma källarrum istället för att halvbäras genom snödrivorna till skolan. Förmänskligar min cykel? Jag?...

Trots debaclet med golvet, "det så kallade golvdebaclet", har jag hittat nåt positivt att hänga upp livet på också denna blötsnöiga onsdag en knapp tredjedel in i november i nådens år 2010. Snickar-Lars lovade nämligen innan han gick att vi nu får börja flytta in igen i sovrummet! Ett riktigt skitjobb i och för sig, men visst kommer det att vara skönt när både skrivbord, säng, sängbord, garderob och annat som jag just nu glömt bort, är på plats igen! Hoppas att vi, precis som när vi bar ut alla sakerna, lyckas med bedriften att hålla allt helt! Om inte, så får vi säkert beställa en ny säng, som sedan visar sig vara en beställningsvara från Norge med X anbtal veckors leveranstid och obetald frakt... Pessimistisk? Jag?

Nu är det faktiskt dags för mig att vara lite huslig! Jag ska nämligen börja återtåget till sovrummet med att städa bort allt golvbõs som antagligen ligger i drivor där inne. "Reclaim the sovrum", som vi brukar ropa när vi inte har nåt annat och bättre för oss... Efter detta frosseri i huslighet hoppas jag att Anna har hunnit hem från sitt "AA-möte", vilket i hennes fall betyder "Anonyma Arbetssmitare"! Det krävs nämligen att vi är två för att få in sängen med mera genom dörren. I ett stycke och på rätt plats, vilket i vårt fall är platsen som redan nu fått nytt golv på sig...

Dagens (o) passande låt:

Dagens adjö: Ha en snöfri kväll på er alla. Inomhus!